50,60,70- och 80 tals villan
Framtidens antikvitet
Under 1950-talet hämtade man mycket inspiration från USA och den amerikanska drömmen om det goda livet med hus, bil, och trädgård. Ny teknik i form av kyl/frys, tvätt- och diskmaskiner samt TV blev allt vanligare i hemmen. Detta påverkade även planlösningen. Till följd av att staten garanterade en låg fast ränta för lån till småhusbyggande ökade husbyggandet under slutet av 1950-talet. Småhusen byggdes i större grupp runt tätorterna och såldes sedan till allmänheten.
1950-talets villa har ofta en fasad av murat tegel och sadeltak med lertegel. Villorna har ofta förskjutna huskroppar. En- och tvålufts fönster av olika storlek och karaktär asymmetrisk placerade i fasaden är tidstypiska 50-tals detaljer. Entrépartiet är ofta markerat med en tegelomfattning och glasade ytterdörrar i teak är vanligt.
1960-talet såg en stark utveckling av industrin och ekonomin. Bostadsbristen var betydande. 1964 beslutade riksdagen att det skulle byggas 1 miljon nya bostäder under en tio års period. En tredje del av de nya bostäderna skulle vara villor. Miljonprogrammets mål var att alla skulle ha tillgång till en modern och hygienisk bostad. Baksidan av miljonprogrammet var att allt mer av den äldre bebyggelsen i stadskärnorna nu revs för att ge plats åt de nya bostäderna. 1960-talets villa har en murad fasad i mexitegel ofta i kombination med en liggande laserad träpanel. Kombinationen av mörka och ljusa färger är vanligt. Taken är täckta med betongtegel ofta i svart kulör. En- och tvåluftsfönster utan spröjs, vitmålade eller brunlaserade. Entrédörr i teak med rut- eller spårmönster är vanliga 60-tals detaljer.
Under 1970-talet stod småhusbyggandet för 2/3 av alla nybyggen i Sverige. Den höga andelen var ett resultat av en statlig subventionering av villabyggandet. 1973 års oljekris medförde att eluppvärmning blev allt vanligare och subventionerades även av staten. Höga uppvärmningskostnader resulterade i att högre krav nu ställdes på villornas värmeisolering. Många äldre villor tilläggsisolerades under den här perioden. 1970-talets villa har branta sadeltak i upp till 45 graders lutning ofta täckta med svart betongtegel. Fasaden är inte sällan en kombination av tegel och träpanel. Gavelbalkonger var vanligt förekommande. De är då inskjutna under takutsprånget (sk joddlarbalkonger). Fönsterna är av en-lufts variant och placerade just under takfoten. Precis som under 50- och 60-talet är ytterdörren av teak, spårad eller med pyramid liknande prismor var vanligt. Bredvid ytterdörren finns det ofta en glasat sidoljus även det i teak.
Under 80-talet mattades villabyggnationen betydligt. Den internationella lågkonjunkturen samt att så många villor byggdes under miljonprogrammet är bidragande orsaker. 1980-talets arkitektur var till en del en motreaktion mot tidigare årtiondens funktionalism. Postmodernismen tog avstånd ifrån den tidigare modernismen eller funktionalismen som den ofta kallas i Sverige. De postmodernistiska villorna är vanligen stora. En variation av stora och små fönster, välvda fönsterpartier med radiell spröjsning och välvda skärmtak allt i samma fasad. De vanligast byggda villorna under decenniet var dock 1 ½ plans villan. Den har ett stort sadeltak eller valmat sadeltak, ofta med stora takkupor. Taktäckningen var av plåt eller tegel. Träpanelen var vanligast men en kombination av färgad kalksten och träpanel förekommer också. Fönsterna är en- eller tvåluft och är åter spröjsade.
1980-talet introducerades ljusa pastellfärger som blekrosa, aprikos, mintgrön och ljusblått på villornas träfasader. Färger som knappt förekommit tidigare. Ett annars flitigt använt fasad material var kalksten. Kalkstenen tillverkades också i många nya pastellfärger så som rosa, beige och sandfärgat.
Decenierna går och en ny generation förvärvar nu funktionalismens villor. Alla hus kräver ett kontinuerligt underhåll men hur renoverar man med bibehållen tidstypisk känsla? Hur får man t.ex tag i fassponten som skulle passa perfekt till just min 70-tals fasad?
Var tid har sina kvaliteter och de är alla väl värda att bevara.