Prominenta stadsvillan

Stilsäker och väldefinierad arkitektur

Industrialismen medförde en stor invandring till storstäderna. Kåkbebyggelse kring industrier och den stora bostadsbristen blev ohållbar och en utflyttning blev nödvändig. Den "prominenta stadsvillan" byggdes först under slutet av 1800-talet. Industrialismen förde med sig välstånd för en ny grupp i samhället. Nya stora villor byggdes nu i utkanterna av stadskärnorna. Byggnadsmaterialet kunde nu maskin tillverkas. Utbudet på sågat och hyvlat virke ökade och kostnaderna gick ner vilket medförde att en stor del av bebyggelsen utfördes i trä. Med tiden började de första renodlade villaområdena växa fram. Villaområden med stora tomter för de mer välbärgade växte upp i anslutning till de flesta svenska städer, ofta i natursköna områden. I dessa nya områden gällde inga strängare byggnadsbestämmelser vilket resulterade i en mer individualistisk utformning av husen.

1890-1900tals villor är ofta oregelbundet utformade med brutna takfall och torn i huskroppen. Växlande stående- och liggande panel i fält, ibland med fjällpanel i övre fältet och prydda med ”snickarglädje” på verandor, vindskivor samt fältavdelande lister.

Grunden är ofta hög av huggen natursten. Färgerna går från en ljusare färg på panelen, en lite mörkare på foder och lister till mörkast på bågar.

1900-1920talets villor är övergår i mer regelbundna fasader och hela takfall, en flykt från de tidigare stilarnas ”snickarglädje”. Från en mer individualistisk utformning till mer typisk. Renodlade jugendvillor är sällsynta men element av jugend förkommer i periodens villor med svängda linjer i tak och gavelpartier samt stora fönster med småspröjsade partier upptill. Fasader och snickerier i gula och gröna kulörer. Nationalromantikens villor karaktäriseras av rödmålade fasader med vita knutar. Man tar mycket inspiration från landsbygden arkitektur. Trä- och timmerpaneler samt småspröjsade fönster är vanligt förekommande. 

Periodens villor är ofta en mix av många olika stilar.

Att passera den prominenta stadsvillan under söndagspromenaden väcker lätt fantasier om vita damastdukar och societetsdamer på bjudning, eller cigarrrökande herrar som serveras kaffe med avec på glasverandan. Kanske dagens ägare oftare brottas med frågor som vad som kan klämmas in i serveringsgången, eller vem i hela världen man kan vända sig till för nytillverkning den rötskadade tornspiran.