Gå till innehållet

Egnahemsvillorna 1930- och 1940-talet

Egnahemsvillorna 30- och 40-talet

Folket flyttar in

Trots depressionen på 30-talet och kriget under första halvan av 40-talet så ökade välståndet allt efter hand under dessa två decennier. Ekonomisk och samhällelig utveckling, statliga lån, standardisering och egnahemsorganisationerna gjorde det möjligt för arbetare och lägre tjänstemän att bygga eget.

Under 1930-talet fick funktionalismen sitt genombrott i Sverige. ”Ljus och luft” samt ”form följer funktion” var ledorden. Funkisen hade förstås sitt inflytande även på egnahemsrörelsens byggnader men med sin rektangulära form, låglutande sadeltak och traditionella panelarkitektur var släktskapet till svensk byggtradition tydlig. På den lilla tomt som fanns odlades frukt och grönsaker till husbehov. Nymodigheter som centralvärme, wc, badrum och rostfri diskbänk blev standard i många villor.

Den dominerande konstruktionen var stående plank och den förekom i flera varianter. I spåren av virkesbristen under kriget och med mineralullens intåg utvecklades den mer virkessnåla regelstommen mot slutet av fyrtiotalet. Treetex och Masonite kom i bruk. Treetex spikades ofta på ytterväggarnas insida och Masonite på innerväggarna. Bägge skivtyperna utgjorde ett slätt underlag för målning och tapetsering helt i tidens anda.

De flesta hus byggdes med källare. Där fanns värmepannan och där förvarades även bränslet; kol, koks eller ved.

Fasaden bestod oftast av träpanel och på taken låg lertegel.

Lycklig var den som kunde flytta ut familjen från den trånga och omoderna lägenheten i stan till ett ljust och funktionellt egnahem. Lika lycklig blir man idag av att se dessa färgglada små hus med sina enkla fönster, sparsmakade entréer och uppvuxna fruktträdgårdar. Vår levnadsstandard har dock fortsatt att öka och nya behov vuxit fram. Så hur ordnar man eget rum till alla barnen och ett modernt kök att umgås i utan att tumma på egnahems-charmen?