Torpet

Från vardagsslit till helgledigt

I ett land som Sverige där tillgången på skog har varit mycket god har liggtimmerhuset spelat en väldigt stor roll i vår bebyggelsehistoria. Liggtimringen har varit den dominerande byggmetoden i större delen av vårat land så sent som in på andra hälften av 1800-talet. Liggtimmerhuset har varit ett hus för såväl allmoge som herrskap, landsbygd som stad. På landsbygden kan man se dem i sin mer ursprungliga form med timret synligt. Men också i våra småstäders stadskärnor är många hus av timmer, även om timret är inklätt i panel och puts. Liggtimring är känd sedan medeltiden. De äldsta bevarande timmerhusen i Sverige är ifrån 1200-talet. Utvecklingen av byggtekniken har pågått århundrade efter århundrade och har efter hand blivit allt mer fulländad.

Liggtimmerhusets fyra väggar består av stockar staplade på varandra och i hörnen (knutarna) läggs i kors. Hak, urtagna i stockarna medför att de ligger tätt emot varandra i väggen och stabiliserar varandra i sidled. Alla delar i liggtimerhuset hålls samman genom att tungt vila på varandra. Om timmerstockarna är noga sammanfogade till varandra blir väggen tät. Ett gammalt timmerhus där stockarna under lång tid formats till varandra är ofta väldigt tätt. Rätt utförd är timmerstommen bärande isolerande och skyddande.

Tre viktiga konstruktiva element i liggtimmerhusen är 1. Knuten som binder stockarna i hörnen, 2. Långdraget, en urgröpning på stockens undersida som kopierar underliggandestocks form och tätar fogen mellan stockarna och 3. Dymlingen och gåten som styvar upp vägg, dörr- och fönsterpartier.

Enkelstuga

Enkelstugor eller stuga med kammare har funnits sedan 1500-talet. Den består av en stuga med eldstad, kammare och förstuga. Stugan var hjärtat i huset och användes som kök, sovrum och arbetsrum på vintern. Enkelstugan har ofta använts som bostad för småbönder och arbetare eller som komplement till den större parstugan och då fungerat som bagarstuga, sommarstuga osv. Enkelstugan kunde ibland även ha en inredd vindskammare. Under 17- och 1800-talet ökade hemmansklyvningarna vilket resulterade i ett ökat antal enkelstugor. Man delade helt enkelt en parstuga i två hälfter vid ett arvskifte och gjorde två enkelstugor. Under 1800-talet var enkelstugan den vanligaste bostadsformen för allmogen. Rationalisering och sammanslagning av gårdar gjorde att torpet förlorade sin funktion i jordbruket. Detta har medfört att torpet har övergått till att bli ett fritidshus.

Många drömmer om ett torp på landet, ett bryt mot vardagen dit man kan åka och ladda upp batterierna. Som alla hus kräver även torpet ett kontinuerligt underhåll med respekt för huset och dess kvaliteter. Kanske har timmerstommen en rötskada i syllen? De vackra snickerierna i farstukvisten behöver kompletteras. Torpets alla detaljer är väl värda att bevara så att även efterkommande generationer kan få njuta av dess kvaliteter.